Invincible Kid

Jag fick ett ryck,
typ precis nu.
Det verkar som att en liten bit kreativitet har lyckats
sippra genom den tjocka ångest-dimman i mitt huvud
ner genom halsen och ut i armarna och händerna.
Ända ner i tårna tror jag till och med.
Det kliar lite i fingrarna nu.
Jag har lust att ge mig på den stora duken jag fick
med alla färger från regnbågen så vill jag göra något, skapa något.
Måla något.
Något fint och glatt och lyckligt.

Trots ångest, sorg, skam och förvirring
så gör det mig lycklig. Det gör mig lycklig att känna mig kreativ.
Viljan att skapa får mig att skratta mitt i gråten.

Jävlar, hur ska jag göra nu då?
Tänk om det blir fel och fult och det kanske gör mig ledsen istället?
Nej, nej. Skärp dig nu.
Oj, det kanske var lite mer än lite kreativitet som slog till.

Okej då, here we go.





fred&kärlek