Invincible Kid

Det är lite skrämmande att bli utsläppt i stora vida världen bara sådär.
Det var ingenting jag hade räknat med.

Men hela livet går bra och det känns som att jag kommer närmare mig själv för varje dag som går.
Jag kommer ju att klara det här, såklart. För jag är nog ganska stark ändå.

På ett halvår har jag kommit såhär långt. Det kanske bara är för att viljan finns där.
Jag ser fram emot framtiden, superduper mycket.

Skolan har jag blivit kär i, för första gången i mitt liv tror jag.
Det känns fint. Otroligt fint.


Nu tar jag första steget, jag klarar det här själv.
Jorden under mina fötter skakar inte som förr, nu är jag Jag.
Vi börjar om och startar nytt.



fred&kärlek

Orden och meningarna som virvlar runt innanför mitt skallben svider.

Jag är delad och klyven, splittrad
i det mesta jag tänker
men det jag känner sitter fast som sten.

Solen har aldrig varit varmare
vinden har aldrig varit kallare
och min själ fortsätter skifta med vädret.

Jag har aldrig varit mer rädd för att vara ensam,
för när jag är ensam
så kommer det mörka, smutsiga
elaka tankemönstret.
Här ligger ångest och prylar i drivor.

Men jag är fortfarande svart och vit
så jag kan känna både och.



Jag har inte skrivit något på länge nu.
Tiden har inte riktigt funnits
även om lusten har det.
Det blir som det blir
och det är som det är.






fred&kärlek.

Feeling as good as lovers can, you know. Yeah, were feeling so good.

Tror att jag kommer fixa det här trots allt.
Det vågade jag inte tro för ett par månader sedan
men det har ändrats.
Vare sig det är medicinen eller bara värmen i min kropp,
så har det ändrats.
Jag brinner, encore une fois.


Har aldrig sett fram emot ett sommarlov så mycket som jag gör just nu.
Lever för helgen.

Det finns inga ord i mitt ordförråd
som någonsin skulle kunna beskriva
den här känslan.
Den lycka jag känner med dig,
den kittlande lyckan.
Allt skratt, och ljuset som lyckats ta sig in i min kropp.
Med dig nära mig så är jag inte rädd,
för marken under mina fötter skakar inte
så som den brukar.







fred&kärlek

fred&kärlek

Tror inte att jag är någon isbit längre.


You are the only exception.

fred&kärlek

Jobbigt samtalsämne, alldeles förtidigt på morgonen.
I won't let this build up inside me.
Men jag kör på som jag brukar.
Känner mig stark just nu
fast jag fick en tankeställare.


Jag målade över skiten igår
istället blev det mest rött och rosa,
eller bara rött och rosa
faktiskt.

Det finns musik som jag vill måla av,
hur det nu skulle gå till
men du fattar.
Creative Mode.








"I'm so far gone now
I've been running on empty
I'm so far gone now
Do you wanna take me on?

Do you know?
Do you know how long I've waited to look up from below?
Just to find someone like you,
and will your love light burn me baby?
Burn a hole right through my heart.
I think I might just trust you maybe
But I'm not sure
I'm not sure I wanna know

Such a brilliant star you are."



fred&kärlek

Man skulle kunna säga att jag skulle kunna skriva hur mycekt som helst idag,
men jag tror att jag tar det en annan dag.

Saker har ändrats, känslor har ändrats.
I've changed my mind.
Det är lugnt som det är, men jag känner mig inte så engagerad längre.
Jag orkar inte vara engagerad längre.
Det är din tur nu, annars skiter jag i det här.
Jag tänker inte ge mer.

Yeah, I'm a real wild one.

Härlig fredag med snökaos så att man inte kan ta sig till skolan.
Jag skrattade jätte mycket när jag fick veta att jag inte kunde ta mig någonstans idag.

Istället sov jag några välbehövda extra timmar med sjuka, sjuka drömmar.
Fullt med drömmar i drömmar och bara konstigheter.

Nu hör jag bara Iggy Pop och har röda naglar. Kanske blir röda läppar också, man vet aldrig.
Man vet ingenting egentligen, för än det händer något.
Just nu står det still.
Jag är något varmare än på länge men ändå kall,
för det står still i huvudet och det står still i hjärtat. Tror jag.
Det slår inte som det brukar slå
och det börjar lugna sig nu.
Jag tänker i alla fall inte ge bort mig själv mer,
det är min tur att ta och att få.




Vintern är en svår tid
och jag går gärna ner mig tillsammans med snön och mörkret
men den här vintern är annorlunda.
För att jag inte vet.

Tappa inte bort mig i snön nu.




fred&kärlek

Nu är jag i alla fall lite lugnare än förut i skolan.
Fortfarande lika glad och lika mycket mig själv,
även om magen försöker få mig att bli ledsen.
Den morrar på mig.
Men förlåt mig för att jag åt för en gångs skull då! Håll käften va.

I've got a lust for life.


















fred&kärlek

Jo, men jag har i alla fall fått prata av mig med finaste A ikväll.
Jag underhåller mig själv med att lyssna på Norah Jones och Ray Charles
tills det är dags att göra kudden sällskap.
Dumma jävla kudde.
Varför är du så kall?


"What did you say?
I know I saw you singing
but my ears won't stop ringing
long enough to hear those sweet words.
What did you say?

Come on in.
Did you have a hard time sleeping?
'Cause the heavy moon was keeping me awake
and all I know is I'm just glad to see you again."

Det är som att ha hela magen fylld med fjärilar,
fjärilar som fladdrar omkring.
Ibland är de rosa och röda,
ibland är de blå och svarta.

Det är som att ha en flod bakom ögonen
som inte kan lyckas bli vattenfall ner för kinderna
istället samlas det upp i en ryggsäck.

Det är som att kunna skratta högst och mest ärligt av alla
samtidigt som du egentligen bara borde gråta i flera år
medans du egentligen är lycklig på riktigt.

Det är som att kunna förstå dig själv.
Det är som det är, och det är helt sjukt.


När dina tankar och dina känslor inte samarbetar, som de ska göra.
För det är egentligen så de ska göra,
men de gör inte det.
Vad fan ska jag göra, tycker du?


Det är som att sitta i en berg- och dalbana.
Imorgon kan det vara helt annorlunda
eller samma sak.
Det vet ju inte jag.



Ibland vet jag, men jag litar inte riktigt på mig själv.
För jag är inte hel, och ibland trillar jag ner mellan sprickorna.
Rädda mig då.

Men lika glad för det är jag.





fred&kärlek.

Jag fick ett ryck,
typ precis nu.
Det verkar som att en liten bit kreativitet har lyckats
sippra genom den tjocka ångest-dimman i mitt huvud
ner genom halsen och ut i armarna och händerna.
Ända ner i tårna tror jag till och med.
Det kliar lite i fingrarna nu.
Jag har lust att ge mig på den stora duken jag fick
med alla färger från regnbågen så vill jag göra något, skapa något.
Måla något.
Något fint och glatt och lyckligt.

Trots ångest, sorg, skam och förvirring
så gör det mig lycklig. Det gör mig lycklig att känna mig kreativ.
Viljan att skapa får mig att skratta mitt i gråten.

Jävlar, hur ska jag göra nu då?
Tänk om det blir fel och fult och det kanske gör mig ledsen istället?
Nej, nej. Skärp dig nu.
Oj, det kanske var lite mer än lite kreativitet som slog till.

Okej då, here we go.





fred&kärlek

Jag har skrattat så himla mycket idag.
Fan vilka härliga vänner jag har.

Jag skrattade så mycket att jag glömde bort ångesten
som smög sig på bara för att jag åt lunch.
Jag har inte varit såhär glad på ett tag nu
och det har hållit i sig hela dagen.


Jag skrattade bort ångest, sorg och skam.
Jag skrattade bort kriget i huvudet.

Skrattar för annars kommer floden i ögonen.

Men jag är hemskt utmattad. Mest mentalt, men lite fysiskt också.
Ingen sömn igen, dålig period fast ändå bra.

Det tär ju på mig, jag orkar inte känna såhär mycket. När jag inte får något tillbaka.
Ingen annan visar känslor, alla är så kalla. Lika kalla som jag.
Miljoner, ziljoner känslor med regnbågens alla färger. Jag tror att jag kräks snart.
Men snart kommer jag vara is. Då kanske det lägger av, blir tyst och lugnt.




Tappar snart bort mig i min egen tornado. Vad fan gör jag då?
Jag skrattar i alla fall fortfarande åt ingenting. Tramsigt.
Vaken om natten och drömmer på dagen.







fred&kärlek

Förvirrad, snart lite galen.

Det är så fruktansvärt mycket nu.
Jag kan inte hantera allt,
alla intryck som inte filtreras i min hjärna.
Snart kan jag inte vara tyst längre.
Snart kommer jag ge allt, ge bort allt som jag är.
Jag kan bara önska, vänta och vara förvirrad.

Jag undrar hur det här kommer att sluta.
I can go with the flow. But only for so long.






fred&kärlek

För det gör ont i hela kroppen.

Och det gör ont i hela huvudet.
Det är så mycket som jag tänker på
hela jävla tiden.
Håll käften, tack.

Det är krig
men jag försöker inte ens.
Fred är inget alternativ just nu,
för det slutar inte så lätt.
Jag vet inte hur länge det kommer pågå
och jag vet inte hur långt
jag kan gå med det här.




But i can't keep it in.
Snart brister det
och snälla bli inte rädd.
För jag kan inte hjälpa det,
du måste förstå snart.

Sjukt.








fred&kärlek

Cat Stevens - Wild World. Typ årets.





"If I could write you a song and make you fall in love,
I would already have you up under my arm.

I used up all my tricks,
I hope that you like this.
But you probably won't,
you think you're cooler than me."



Men jag är så jävla kall nu.
Så jävla kall och frusen.
Jag som brukar vara varm.
Vill inte ge mer, vill bara ta.
Vill bara få. Ge mig. Värme.

Helvete.





fred&kärlek

Åh, opassande känslor. Fuck off bah.







fred&kärlek

This ain't a love song,
this ain't a whiskey-drowned ballad
'Cause there ain't nothing here that's valid.