I don't believe you.
Ikväll är det krig innanför skallbenet igen.
Jag fick ju i alla fall några blåa, ljusa dagar
så jag antar att det var på tiden.
Ångesten hann ifatt mig idag,
jag har bara väntat.
Ibland kan jag undra varför jag inte får se
på mig själv som alla andra ser mig.
Varför måste jag se någon annan i spegeln?
Hur kan jag tänka så skevt om mig själv?
När kommer jag att vara nöjd och när kommer det här att ta slut
Hur långt kan man gå
innan det tar slut.
För en stund sen
fick jag en känsla ihopkopplad med en tanke
som nästan skrämde livet ur mig.
Den känslan och tanken fick floden bakom mina ögon
att rinna över.
Jag har inte, på 3 år, tänkt tanken att göra illa mig själv medvetet.
Rakbladet har inte lockat mig
på 3 år.
Det kanske är ett gott tecken att det skrämde andan ur mig,
för jag tänker inte göra det. Inte igen, någonsin.
Men att kunna föreställa sig känslan, och se framför sig
det vassa järnet genom huden
på armen, på benet, på kroppen
och blodet. Det där jävla blodet. Mitt blod.
Det svider till, det gör ont
och det
känns bra.
Ångesten rinner bort.
Jag minns det så jävla väl
och jag blir livrädd
när jag bara snuddar vid tanken.
Aldrig i hela mitt liv kommer jag röra rakbladen igen
för det hör till ett annat jag. Som inte är den jag är idag.
Jag är en ny, uppgraderad, starkare verision av mig själv.
Ibland är jag det i alla fall.
Men nu kom jag på att jag är ett pucko
för jag gör ju visst illa mig själv
medvetet.
Jag äter inte.
Och jag vet precis vad jag håller på med.
Så länge jag kan behålla kontrollen.
Nu råkade det visst bli för många tankar på en gång.
Då tar det stopp.
Och känslorna växlar så snabbt
jag hänger inte med.
Jag blir klyven i 16548454 miljoner bitar
och alla tankar och känslor säger olika saker
och jag tappar bort mig själv.
Jag är stark och jag är svag
Jag mår bra och jag mår dåligt
Jag vill gråta och skratta
Jag behöver någon här och jag vill vara ensam
Svart och vitt
Och gult och blått och rosa och lila och gult och rött.
Och det blir bara kaos så jag vet inte vad jag tänker
jag får ont i huvudet av allting.
Hur kan allt det här, alla dessa tankar och alla ziljoner känslor
få plats i mig, i mitt huvud och i min kropp?
Kan man dö av att ha en tornado innanför skinnet, benen
liksom mitt i kroppen?
fred&kärlek
Jag fick ju i alla fall några blåa, ljusa dagar
så jag antar att det var på tiden.
Ångesten hann ifatt mig idag,
jag har bara väntat.
Ibland kan jag undra varför jag inte får se
på mig själv som alla andra ser mig.
Varför måste jag se någon annan i spegeln?
Hur kan jag tänka så skevt om mig själv?
När kommer jag att vara nöjd och när kommer det här att ta slut
Hur långt kan man gå
innan det tar slut.
För en stund sen
fick jag en känsla ihopkopplad med en tanke
som nästan skrämde livet ur mig.
Den känslan och tanken fick floden bakom mina ögon
att rinna över.
Jag har inte, på 3 år, tänkt tanken att göra illa mig själv medvetet.
Rakbladet har inte lockat mig
på 3 år.
Det kanske är ett gott tecken att det skrämde andan ur mig,
för jag tänker inte göra det. Inte igen, någonsin.
Men att kunna föreställa sig känslan, och se framför sig
det vassa järnet genom huden
på armen, på benet, på kroppen
och blodet. Det där jävla blodet. Mitt blod.
Det svider till, det gör ont
och det
känns bra.
Ångesten rinner bort.
Jag minns det så jävla väl
och jag blir livrädd
när jag bara snuddar vid tanken.
Aldrig i hela mitt liv kommer jag röra rakbladen igen
för det hör till ett annat jag. Som inte är den jag är idag.
Jag är en ny, uppgraderad, starkare verision av mig själv.
Ibland är jag det i alla fall.
Men nu kom jag på att jag är ett pucko
för jag gör ju visst illa mig själv
medvetet.
Jag äter inte.
Och jag vet precis vad jag håller på med.
Så länge jag kan behålla kontrollen.
Nu råkade det visst bli för många tankar på en gång.
Då tar det stopp.
Och känslorna växlar så snabbt
jag hänger inte med.
Jag blir klyven i 16548454 miljoner bitar
och alla tankar och känslor säger olika saker
och jag tappar bort mig själv.
Jag är stark och jag är svag
Jag mår bra och jag mår dåligt
Jag vill gråta och skratta
Jag behöver någon här och jag vill vara ensam
Svart och vitt
Och gult och blått och rosa och lila och gult och rött.
Och det blir bara kaos så jag vet inte vad jag tänker
jag får ont i huvudet av allting.
Hur kan allt det här, alla dessa tankar och alla ziljoner känslor
få plats i mig, i mitt huvud och i min kropp?
Kan man dö av att ha en tornado innanför skinnet, benen
liksom mitt i kroppen?
fred&kärlek
Rose of the Devil's garden.
Det blev mörkt som fan.
Nu har det svartnat för mina ögon och allt skratt är borta.
Jag tänker ge mig ut i kylan, den biter inte på mig i kväll.
För jag är kallare än is nu.
Och eftersom ingen vill värma mig, så tänker jag hålla mig iskall nu.
Jag är bara arg och ledsen.
Less på all skit.
Jävlahelvetespissskitfan.
Jag drar, jag orkar inte.
Jag förstår inte hur de fortfarande inte förstår
att det tär på mig så jävla mycket.
Sluta dricka era miffon.
Tala inte till mig, när ni inte kan prata ordentligt.
Jag är 13 år i huvudet igen. Erat fel, encore une fois. En gång till.
Varje gång jag är själv med er, varje helg
så åker giftet fram.
Klunka, klunka, klunka. För det är ju helg nu. Då är det okej.
Vad fan?!
Tack som fan, ni förstör ännu en fredags kväll. Idiotjävlar.
Jag måste bara komma här i från. Långt, långt bort.
För i kväll går jag i tusen, miljoner bitar.
Orkaaar inteeeee föör hellveteeeeeeeeeeeewmfslk-jgdjgöxdlkgöldfmh
Ja, jag får cpryck.
Någon som har lite flyktsoda?
Nu har det svartnat för mina ögon och allt skratt är borta.
Jag tänker ge mig ut i kylan, den biter inte på mig i kväll.
För jag är kallare än is nu.
Och eftersom ingen vill värma mig, så tänker jag hålla mig iskall nu.
Jag är bara arg och ledsen.
Less på all skit.
Jävlahelvetespissskitfan.
Jag drar, jag orkar inte.
Jag förstår inte hur de fortfarande inte förstår
att det tär på mig så jävla mycket.
Sluta dricka era miffon.
Tala inte till mig, när ni inte kan prata ordentligt.
Jag är 13 år i huvudet igen. Erat fel, encore une fois. En gång till.
Varje gång jag är själv med er, varje helg
så åker giftet fram.
Klunka, klunka, klunka. För det är ju helg nu. Då är det okej.
Vad fan?!
Tack som fan, ni förstör ännu en fredags kväll. Idiotjävlar.
Jag måste bara komma här i från. Långt, långt bort.
För i kväll går jag i tusen, miljoner bitar.
Orkaaar inteeeee föör hellveteeeeeeeeeeeewmfslk-jgdjgöxdlkgöldfmh
Ja, jag får cpryck.
Någon som har lite flyktsoda?
