Invincible Kid

Jag har skrattat så himla mycket idag.
Fan vilka härliga vänner jag har.

Jag skrattade så mycket att jag glömde bort ångesten
som smög sig på bara för att jag åt lunch.
Jag har inte varit såhär glad på ett tag nu
och det har hållit i sig hela dagen.


Jag skrattade bort ångest, sorg och skam.
Jag skrattade bort kriget i huvudet.

Skrattar för annars kommer floden i ögonen.

Men jag är hemskt utmattad. Mest mentalt, men lite fysiskt också.
Ingen sömn igen, dålig period fast ändå bra.

Det tär ju på mig, jag orkar inte känna såhär mycket. När jag inte får något tillbaka.
Ingen annan visar känslor, alla är så kalla. Lika kalla som jag.
Miljoner, ziljoner känslor med regnbågens alla färger. Jag tror att jag kräks snart.
Men snart kommer jag vara is. Då kanske det lägger av, blir tyst och lugnt.




Tappar snart bort mig i min egen tornado. Vad fan gör jag då?
Jag skrattar i alla fall fortfarande åt ingenting. Tramsigt.
Vaken om natten och drömmer på dagen.







fred&kärlek