Hit the road Jack.

Jo, men jag har i alla fall fått prata av mig med finaste A ikväll.
Jag underhåller mig själv med att lyssna på Norah Jones och Ray Charles
tills det är dags att göra kudden sällskap.
Dumma jävla kudde.
Varför är du så kall?



"What did you say?
I know I saw you singing
but my ears won't stop ringing
long enough to hear those sweet words.
What did you say?

Come on in.
Did you have a hard time sleeping?
'Cause the heavy moon was keeping me awake
and all I know is I'm just glad to see you again
."



Jag vet ju faktiskt hur jag lyckades hamna
famlandes i mörkret återigen,
med endast några ljusglimtar som leder mig.
Det är inget som är mitt fel
och det är jag väl medveten om.
Jag har en själ full med stora revor
svarta som natten
och jag har ingen annan än mig själv nu.
Jag har ingen att stötta mig mot,
jag har ingen famn att gråta ut i
.

Och det är ändå något bra.
Det finns bara jag nu
och det är dags att tejpa ihop själen.

Det krävdes bara 18 år
men nu

ska jag bli hel igen.







fred&kärlek

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0