Invincible Kid

Det är lite skrämmande att bli utsläppt i stora vida världen bara sådär.
Det var ingenting jag hade räknat med.

Men hela livet går bra och det känns som att jag kommer närmare mig själv för varje dag som går.
Jag kommer ju att klara det här, såklart. För jag är nog ganska stark ändå.

På ett halvår har jag kommit såhär långt. Det kanske bara är för att viljan finns där.
Jag ser fram emot framtiden, superduper mycket.

Skolan har jag blivit kär i, för första gången i mitt liv tror jag.
Det känns fint. Otroligt fint.


Nu tar jag första steget, jag klarar det här själv.
Jorden under mina fötter skakar inte som förr, nu är jag Jag.
Vi börjar om och startar nytt.



fred&kärlek