I hope you don't mind.

Då var man tillbaka i dumma betongen då. En dag försent, but still.
Det är ju så man vill gråta.

Det kommer att vara mycket problem med maten nu, känner jag.
Men det är sådan jag är just nu, och det bara är så det är.




Det bara är så det är.
Rätt trött på skiten.



Imorgon måste det vara sol
annars fryser jag nog ihjäl.






fred&kärlek

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0