Invincible Kid

Jag har precis blivit 13 år igen
i huvudet.
Nu kommer det en massa mörka och ilskna ord,
det behöver komma ur innan jag spricker.
Det tog en sekund
så slog det över.



Jag orkar inte mer,
jag klarar inte av det här längre.
Jag kan inte bo här längre.
Jag blir så arg
så himla, jävla, jävla arg!
Så arg att jag inte ens kan hålla tillbaka
floden i ögonen längre.
Det funkar inte.
Jag kommer bli helt knäpp
om jag stannar här.

Det är precis samma ilska
som då,
som förr.
Då mitt sovrum fick ta smällen
då allting gick sönder
nästan varje dag.
Det är precis samma.

Jag klarar inte av att må och känna och tänka
som då. Som förr.
Jag vill inte se tillbaka
för det helvetiska kapitlet i mitt liv ska ju vara över!
Men när det blir såhär
så blir jag den jag var då.


Jag hoppas innerligt på att mina reaktioner de senaste dagarna
egentligen är ringens fel.
För helvete heller att jag har sjunkit så långt tillbaka igen!



Det funkar inte.
Det funkar bara inte.
Jag kommer inte klara det här.

En varm famn hade inte suttit helt fel just nu.